Jag ser, lär känna och försöker förstå världen genom mina händer. Att utforska och beröra material ger mig viktig information och utökar mitt intryck. Att uppleva taktilitet är för mig som att läsa.

Jag använder även mina händer som verktyg för att förändra och förfina material.
Källan är lika viktig som de färdiga föremålen för mig. Jag använder objekten som en metod för att ställa en fråga eller lyfta fram ett problem. De blir mina ord och materialet är ofta min början. Tillsammans är de mitt språk.

I min praktik tar jag upp frågor om attityder till, och värdet av, oanvänt animaliskt material. Vad är avfall och vad är material? Vad är avfall och vad är rester? När anses det vara förädlat? Kan allt användas? Kan den användas till allt? Jag undersöker min egen värdering av olika arter såväl som olika delar av en icke-mänsklig kropp. Jag ser över min förmåga att omdefiniera värderingar. Jag ser behovet av att återknyta materialet med dess källa, vilket avslöjar förlorat mänskligt ansvar.

Att välja smycken som metod är enligt mig att utmana hur förfinat ett material kan vara. Vad skulle du kunna tänka dig att ha runt halsen? Någon annans hud? Någon form av hud?

Med omsorg om hantverkstraditioner som bevarar organiskt material, kombinerar jag ovärderlig förmedlad kunskap med nya metoder. Att spendera tid med materialet ger mig en respekt och relation till källan. Genom att vara närvarande kan jag se och uppskatta naturens under. Det är min starka åsikt att vi måste värdesätta livet en gång levt och göra det bästa av det vi skördar. Jag strävar efter att ge mitt raffinerade material rösten att förmedla det och låter mina händer förse ordlösa smycken med ett språk.